Spökkällaren

Nu har vi byggt upp lite läskigheter nere i skolans källare.
Det var många år sedan sist, men nu är åter spökkällaren uppbyggd för de fritidsbarn som är på fritids under höstlovet.
Barnen får gå in med en eller flera vuxna i små grupper om två- eller tre barn.

Det kan ju upplevas lite skrämmande för några barn, men det är frivilligt att följa med dit ned, men problemet är snarare att begränsa antalet som vill följa in dit.
Högst en gång om dagen gäller nu.
De barn som upplevs lite för kaxiga och orädda kan få en liten överraskning på slutet av promenaden för att kittla nerverna lite mera.

Om sanningen skall fram så är det några av de vuxna som skrikit högst när det bjudits på lite extra kusligheter.

 Ingången döljs av ett svart skynke, och det första man möts av är ett litet spöke som för oväsen.

Vår lilla kamera har svårt att klara av att få fina bilder i källarens mörker, men i ficklampans sken skymtar ett skelett förbi.

För att göra det hela lite mer spännande så har de annars så rymliga och stora rummen i källaren skärmats av med stora skärmar av kartong så det hela mest liknar en labyrint som irrar fram och tillbaka. För att göra det mer läskigt så är en "halloween-cd" igång där nere i källaren.
När man inte ser, och tystnaden bryts av konstiga ljud, så behövs inte så mycket mer för att det skall upplevas otäckt.

Plötsligt ser barnen någon som ligger på golvet i ett av de små utrymmen som finns i "labyrinten".

Det gäller att smyga tyst förbi så vi inte väcker den som ligger där.

Detta tycker de flesta av barnen är riktigt läskigt, de vet ju inte riktigt säkert om det bara är en docka, eller om det är någon som faktiskt ligger på golvet och sover.

I mörkret går det ju inte heller att springa därifrån om man är rädd, så det gäller att lita på den vuxne som är med, samt att övervinna sin egen rädsla.

Barnen får gå in flera gånger i den mörka källaren under de dagar som den är öppen för spökvandring.

En gammal skyltdocka finns där nere, och även en och annan ful figur.

Så, längst in i källaren sitter han, skolans egen Grinolle. De flesta har ju hört talas om honom förut, och är lite beredda på att se honom.

Längst in i källaren finns en plats där sakral sång hörs, ljusen fladdrar mellan höga pelare.
Kanske är detta en kyrksal som finns under skolan?

De som vågat sig längst in i källaren får söka sig en biljett där för att få byta den mot en glass sedan, men innan dess så måste man vända och gå samma långa mörka väg tillbaka.

Vår spökkällare är öppen i dagarna tre.